Hej allihopa.
Hoppas allt är bra med er. Själv mår jag sådär. Ena stunden kan jag vara stark nog att le och den andra stunden gråter jag. De är jobbigt nu. Jag är rädd, ledsen och är orolig. Allt jag kan göra är att kämpa, vara stark och ha hoppet uppe. Men allt håller just nu på att bli bättre. Hon kämpar och klarar mer varje dag. Jag är ett stolt barnbarn till absolut världens bästa. Just nu håller jag på att bygga upp min värld igen.

Jag har varit med Anton sen jag fick beskedet, alltså sen i onsdags. Skulle inte klara det här utan honom. Så fort jag behöver gråta så håller han om mig och ger mig styrka. Finns inga ord för hur mycket det betyder för mig. Jag älskar min Anton. ♥

I måndags kom jag iväg till skolan iallafall fast att det var riktigt jobbigt men jag klarade den dagen. Jag gick till skolan varken i torsdags eller fredags förra veckan. Klarade inte av det alls.

Det som har hänt under den tiden jag har bloggat är att jag har firat fina Ida som fyllde 16 i söndags med brudarna, det var jätte mysigt med mat, dans och snack. Jag har delat varje dag med Anton. Jag har haft nationella bioligi, gick helt okej. Bättre än vad jag trodde faktiskt. Insett att jag och min mamma verkligen kan klara allt, precis allt tillsammans. Jag visste de förut också men nu går vi igenom mycket. Jag fick reda på mitt matteprov och var 3 poäng ifrån MVG, de är lycka. Har varit hundvakt till världens finaste Axel. Och varit ute i det fina vädret.

Veckorna framöver kommer innehålla mycket plugg, projektarbete, träning, flera nationellaprov, spendera mycket tid med Anton och hitta på roliga saker med fina vänner. Det är inte mycket kvar nu av nian, det sista året, så jag ska kämpa in i det sista nu. Det har varit och är fortfarande svårt att konsentrera mig dom senaste dagarna men ska försöka så gott jag kan.

Mycket text, mycket som har hänt, mycket känslor, mycket av allt. Nu vet ni hur allt ligger till med sånt. Vi hörs later. PUSS