Hej. Sitter här på en fredag och letar högskolor.

Idag hade jag ett möte med min rektor. Det var om mitt inviduella val. Alltså om jag ska ta högskoleförberedande eller om jag ska ta matte 2a ifall om jag vill byta yrke när jag blir stor. Om jag kanske lära mig ett till språk eller gå yreksfördjupning. Hur ska jag som 16åring kunna veta vad jag vill bli när jag stor. Om jag vill börja plugga direkt efter gymnastiet eller jobba eller kanske resa. Och om jag vill studera vidare, vad ska jag läsa för något då? Jag har suttit och letat efter hotell och konferens utbildningar i västerås, finns inte en ända. Bara utav det så blir jag orolig. Jag trodde att det fanns i V-ås, men nej. Måste jag plugga någon annan stans eller vågar jag flytta. Det finns ju även utomlands utbildningar. Men hur ska jag kunna lämna allt hemma. Mamma, pappa, Anton, Mormor, Morfar.. Ja, ni förstår. Lämna allt hemma och ta mig iväg själv ut i världen. Eller ja, i sverige. Tanken av att lämna mitt egna hem skrämmer mig. Jag vill aldrig bli vuxen, aldrig aldrig aldrig. Jag har alltid sett fram emot att bli stor och flytta hemifrån. Men att betala räkningar, skatt you name it. Jag måste få ett jobb. Men vad ska JAG jobba med. Vad ska jag bli? Jag vill ju resa, älskar att resa, men kan jag få ta med mig alla min nära och kära i väskan då? Så när det blir jobbigt så kan jag ta upp dom och krama och pussa på dom. Jag vet helt ärligt inte om jag vill jobba med hotell och konferens i hela mitt liv. Jobb inom ekonomi? Jobb inom träning? Jobb inom kläder? Jobb inom design? Det finns ju så mycket. Men hur häftigt hade det inte varit att vara att äga en hotellkedja som finns i flera olika länder. Eller vara chef på konferensavdelning. Ja, jag kan hålla på hur länge som helst om detta. Alla tankar bara snurrar och jag vill egentligen bara grina för detta är så svårt. Och att allt kommer på en gång. Kan man bara inte få ta allt stegvis? Detta val ska in om två veckor. Jag känner mig stressad och orolig. Allt går så fort nu. Jag fyller 18 nästa år. NÄSTA ÅR?? Jag kommer ihåg när jag var helt galet glad över att det var 4 år kvar till 18. Nu är det nästa år. Ärligt talat, har alltid tänkt; Det löser sig! Men gör det verkligen det jämt? Vad gör jag om jag inte får jobb? AHHH, blir tokig! Kanske sitter och har lite för mycket panik, men jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Jag vet faktiskt inte.

 

Var verkligen tvungen att skriva av mig. Ska gå och lägga mig tidigt idag och imorgon ska jag träffa min favorit personer, Ida och Anton. Allt känns bättre då!